Tiden har nu gått ett tag och Nova har blivit stor. Inskolningen till förskolan gick hur bra som helst. Så nu är det dags att återvändande till arbetet i morgon. Som vanligt när man ska börja arbeta är det svårt att somna. Så klockan är nu 23:20 och snart ska jag gå och lägga mig. Det ska bli spännande och roligt att börja arbeta igen. Men det har varit en fantastisk tid och möjlighet att få vara hemma med Nova. Det borde fler män i samhället göra. Fast när jag tänker på det så är det 12 barn i Novas grupp där det endast var 3st kvinnor som skolade in sina barn resten var män. Så kanske har män börjat vara hemma mer. Nåväl nu är det dags med lite fjärilar i magen gå och lägga sig...

Det vart ett spännande år förra året, vi fick vår underbara Nova som kom till oss. Året gick och Nova blev större och tar sig större friheter. Det blev dags för min fru att börja jobba och för mig att vara hemma. Då jag hade börjat på ett nytt jobb i september förra året så blev det inte så många månader jag arbetade innan jag gick på ledighet.
Men imorgon är den här, sista dagen på föräldraledigheten. Sista dagen på paus i livet där man släpper tid och rum. Så frågan är hur jag firar den då jag är ensam hemma eftersom Nova är på förskolan. Men en sak är säker det blir en dag av avslappning. Det kommer bli roligt att börja arbeta igen.

Det vart ett spännande år förra året, vi fick vår underbara Nova som kom till oss. Året gick och Nova blev större och tar sig större friheter. Det blev dags för min fru att börja jobba och för mig att vara hemma. Då jag hade börjat på ett nytt jobb i september förra året så blev det inte så många månader jag arbetade innan jag gick på ledighet.
Men imorgon är den här, sista dagen på föräldraledigheten. Sista dagen på paus i livet där man släpper tid och rum. Så frågan är hur jag firar den då jag är ensam hemma eftersom Nova är på förskolan. Men en sak är säker det blir en dag av avslappning. Det kommer bli roligt att börja arbeta igen. ?

Sommarens stora projekt är nu avklarat. Efter att ha varit iväg på en längre semester resa så satte vi igång med att bygga vår altan på framsidan då vi har 2 smitare i familjen. Så ordnade vi en grind också.

Om en vecka börjar arbetet igen. Det har varit väldigt skönt att bara vara hemma. Inskolningen har gått över förväntan väldigt bra. Och först nu i fredags när jag fick 2 timmar för mig själv som jag kände att nu är arbetet nära. Det kommer att bli trevligt att komma tillbaka i verkligheten igen, men det har varit väldigt angenämt att vara hemma. 1 vecka kvar som sagt, ska försöka att olja in altanen på baksidan då och bara ta det lugnt inför det som komma skall.

Vi blev väldigt nöjda jag och min underbara fru.

Imorgon börjar vår minsta tjej Nova förskolan. Tiden har gått väldigt fort här hemma när jag har varit föräldraledig. Men tror att det kommer att bli bra för Nova hon får en annan utmaning där.

Även Theo återgår till förskolan, det blir lite spännande för språket har förändrats men socialt har han backat lite. Det återstår att se om han kommer in i det.

Emil kommer att gå i fotbollskola under denna vecka så han var en aning nervös innan han somnade, det är ju barn han känner igen men dom flesta är nya. Då tiderna kör ihop sig lite hjälper Julia till att lämna och hämta Emil.

Kvällen avslutas med ett kokande derby mellan AIK och djurgården där det väntas runt 40.000 besökare då både ligger i guldstriden så blir det extra hett. Det var några kompisar som hade en biljett över så då tog jag den. Har inte suttit med dom på 5-6 år så det ska bli kul. Brukar ju för det mesta gå med Emil. Spännande dag i morgon i allafall.

När dagar har gått och vi har varit iväg och när man börjar slappna av och tänka lite det är då det börjar komma.
Jag har hållt mig ganska lugn och trygg och tagit det som det kommer när det gäller situationen runt Theo.
Men när vi var i Turkiet och Theo var och lekte vid Lollo och Bernies lekplats kunde man se hur de andra barnen titta på vår Theo med en undrande blick vad är det med det där barnet. Det var senare på kvällen sen när jag duschade när alla andra hade somnat jag kraschade för första gången. Kunde inte få stopp på tårarna. Tankar som kommer Theo bli accepterad i samhället? Kommer han klara sig själv? Kommer han börja att prata någon gång? Kommer han kunna cykla eller för den delen simma eller knyta skorna? Alla frågor föll över mig och man försökte hitta svar. På dom flesta frågor så förmodligen ja, på några nej. Vilka jag tror ja och nej håller jag för mig själv. Men för att allt ska fungera behövs träning i massor. Nu gick jag och sövde Nova och började läsa på Autism forum och då började små tankar komma.

Det största målet för oss i familjen är trots allt att hålla Theo glad vilket han som oftast är, med glädje i tillvaron kommer vi långt...

Det finns en sak som gör mig så väldigt irriterande och det hände på Arlanda flygplats.
Vi har ett barn med autistiskt syndrom vilket gör att han inte fungerar som andra barn och kan inte riktigt tala utan säga några och någon mening.
Vi skulle efter den långa resan där vi också hade haft lite problem vid starten då Theo inte vill sitta fast skriker lite grann. Då hade en tjej som satt en liten bit bort satt och gjorde ljud som åååå, puuu, och höll för öronen då hon tyckte det var jobbigt att Theo skrek så då fiskade Anna upp öronpropparna och gav till flygvärdinna som precis kom förbi och fråga den självupptagna tjejen om hon ville ha dom då hon tyckte det var jobbigt. NEJ var svaret. Till våran stora förvåning höll inte den tjej för öronen efter det något mera. Den övriga flygresan gick bra så länge Theo slipper att sitta fast och då är han som vilket annat barn som helst.

Nu till mitt stora irritationsmoment. Det var när vi skulle hämta väskorna så fick Theo ett utbrott då väskorna inte kom snabbt nog. Då när inga väskor kommer så har folk inget annat att göra än att stå och titta på oss. Jag kämpar järnet med Theo medans Anna väntar vid väskbandet. Vi turas om att göra saker Anna och jag då vi landade i Turkiet tog jag väskorna och Anna hade Theo. Medans jag står där och kämpar så känner jag allas ögon bara stirrande på mig i tystnad. Efter en stund frågar Anna om vi ska byta. Och jag svarar. Jätte gärna blir så jävla irriterad på alla som står och glor.

Strax efter det så kommer väskorna och Theo kommer till bandet och hans kära Blixtenväska kom och han blev lugn.

Vad vill jag få ut av detta.
Vi med barn som man märker är speciellt sluta att stirra vi gör allt i vår makt för att få kontroll över situationen. Det underlättar inte att stirra i tysthet.

Ett stort plus i kanten till Alanyas flygplats som hade en stor lekställning i samband med väskhämtningen.

När man har små barn så behöver man ibland olika nycklar som låser upp det arga. I vårt fall så är det låten Love me like you do med Ellie Goulding. Det spelar ingen roll hur arga Theo eller Nova är så stannar dom upp och lyssnar på låten och glömmer varför dom var arga. Men det är svårare med dom äldre där måste man jobba på ett helt annat sätt. I vilket fall så var Nova otroligt arg då hon inte fick följa med Anna och Theo dom skulle lämna Julia. Så då behövde jag bara sätta på låten så var vi som nya igen.