Strax innan vi åkte till Turkiet så började jag med förarbetet till altanen på framsidan. Så all tid gick till det så då föll träning i träda. Så 2 veckor utan träning och äta en massa gott ? sätter kondition på test men nu tog jag mig iväg igen till träningen vilket var väldigt skönt. Men själva passet blev väldigt lugnt så jag kan köra igång lite hårdare snart igen.

Då Theo har Autistiskt syndrom så fastnar han väldigt lätt i olika intressen, det är intressen som för oss kan vara helt obegripliga men väldigt väldigt viktiga för honom.
Så varje gång vi skulle gå till maten till och från så skulle vi alltid stanna vid visa platser. Så när det gäller vår son Theo så gäller det en väldig planering hela tiden.

Här var det väldigt viktigt att titta att fläkten snurrade eller stod stilla.

Lampor var också en väldigt viktig och är fortfarande en viktig del i Theos liv. Här skulle vi bara stanna och titta varje dag på lampan.

Vi hade lovat våra stora barn en större resa. Först var det tänkt att vi skulle åka till Egypten men världsläget just då gjorde att vi fick byta semesterort då ving drog in alla resor. Så valet föll för Turkiet och staden Alanya.

Resan dit gick bra det enda var starten och landning för Theo då han inte gillar att sitta fast.

Väl där så märkte vi att valet av hotell var det bästa vi kunde få. Vi hade en pool strax utanför villan vi hade. Och väldigt när till allting. Så allt överlag var väldigt bra. Det enda som är jobbigt är att Theo har det väldigt tufft bland folksamlingar så resan för honom har tagit väldigt hårt. Så när jag berättade för Theo att vi skulle hemma så fick han en väldig glädje och sprang runt och var otroligt glad. De övriga barnen har haft det väldigt underbart och roligt. Det bästa dom stora hade var nog vattenrutschbanorna. Så överlag var det en väldigt mysig resa.